Dagarna här blir bara längre och
längre, fan det slocknar aldrig.
Och nu måste alla sova.
Det
som gick bra igår är idag ett chiffer.
Om
du inte håller koll försvinner tingen.
Det är egentligen bara att ta en huvudvärkstablett.
Men
hursomhelst skymtas Universum bakom krönet
och
det liknar mest en våt brun fläck på byxbenet.
Det
är på morgonen vi bryr oss, de där timmarna före frukost
när
ögonen är stoppningen i kudden,
och
när vi vaknar bryr vi oss i några minuter
innan
vi iklär oss identiteten som en regnrock.
Stollar
finns här för all del och till och med en del galningar.
Någon
köper ett paket cigarretter.
Det
dröjer ett tag innan något mer inträffar.
Allt
är tyst och stilla.
En
fågel?
Läten
från skogen?
Sedan
sjunker himlen som en lyxkryssare.
Vi
skriker och tjuter i fruktan, men ingen hör oss.
Allt
når ett dramatiskt crescendo som ingen väntade;
något
som skulle vara mindre än historia, mindre än arkeologi, förutsatt
att
den relativa tryggheten och, för den delen, hennes ögon
av
misstag var en ändlös sandmo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar