INT DVÄRGARNAS STUGA-KVÄLL
Det är dans och sång i
DVÄRGARNAS STUGA. Klipp till närbild på en samling djur står och tittar in på
händelserna från Skogen. SNÖVIT dansar sjungandes runt med TOKER och PROSIT.
KLOKER på mandolin, GLADER på joddel-sång, BUTTER på orgel och TRÖTTER på
klarinett, alla de spelar en uppsluppen melodi (Den Tokiga Sången). PROSIT nyser helt plötsligt och alla skrattar.
WALT
Bryt! Bryt, för bövelen!
En verklig person, WALT, 36
år, stiger in på det animerade dansgolvet.
PROSIT
(Dåsig, gråtmild) Men det
står ju i manuset? Det står ju i manuset att jag skall nysa, gör det inte det,
va, det står ju i manuset (skälver på rösten), gör det inte det Kloker?
Det tåras i PROSITS ögon.
Han tar fram en burk med antidepressiva och stoppar två tabletter i munnen som
han sväljer utan någon dryck till.
KLOKER
(Till WALT) Jag förstår
inte vad det är du vill åstadkomma.
WALT
Jag får själv svårt att
förstå det med det här i största allmänhet inkompetenta teamet. (Till BLYGER)
Men bra spelat där, Blyger. Man kände verkligen det djupa trånande och
katastrofala misslyckande i att vilja förmedla din individualitet! Mycket bra,
mycket bra! (Till KLOKER, insinuerande) Vi tar fem minuters paus. Repetera
gärna lite, om ni känner att ni har tid. (Till sig själv) Jag behöver en cigg.
(Han tänder en cigarrett och tittar på Snövit) Och, förresten, min sköna,
utsökt agerat! Helt makalös strålglans som emanerar från din späda
uppenbarelse! Magnifikt! Superbt!
BUTTER
(Viskar till KLOKER, menat
att SNÖVIT ska höra) Vem är hon mest lik, Saddam Hussein eller Margaret
Thatcher?
De båda skrockar frodigt.
BUTTER tar upp ett nummer av den kommunistiska tidskriften Proletären och sätter sig för att läsa den vid sidan om.
SNÖVIT
Walt, måste alla fönstren
vara stängda? Det luktar lustigt och instängt här? Oj, fönstren är visst redan
öppna? Varför luktar det så konstigt då? Walt, det luktar märkligt här? Liksom
instängt och sunkigt?
BLYGER står mitt på scenen
och darrar av nervositet. SNÖVIT står nära honom, hon tittar ner på honom.
WALT
(Röker) Mm.
WALT ser trött och
förvirrad ut. Hans mobiltelefon ringer. Han svarar.
WALT
Disney! Nej men tjenare din
gamle skojare! Nej, visst inte, du stör inte, det är ingen fara... jag tänkte
ändå gå en sväng runt stugan här ja, ja... ja, absolut. Småfolket lever härligt
här ute i ingenstans... aa, mm, javisst... Ja, men jag har ju alltid sagt att
du är ett geni... Va? Vadå? Nej, allvarligt talat? Sa han det? Vadå, Tyskland?
Jo, men ni är ju rätt lika varandra, faktiskt... det är en god idé, men...(WALT
försvinner från scenen).
SNÖVIT och DE JU DVÄRGARNA
står kvar, utför små aktiviteter.
INT VINDSRUM-NATT
BLYGER sitter höljd över ett
skrivbord. Ett vaxljus fladdrar flämtandes. Ljudet när pennan rispar mot arket.
Han stannar; tittar upp och in i en rund liten sliten spegel som sitter på
väggen framför honom. Hans ansikte är fårat av sorg och vemod. Han ser mer
öppen ut än vad han gjorde i föregående scen. Speakerröst (BLYGER):
Om hon kunde se mig för den
jag är, den jag är på riktigt. Det kommer aldrig ske. Vi är för långt ifrån
varandra, både längd och statusmässigt. Hon vandrar bland molnen, och jag, jag
vandrar i de mörka, ensamma gruvorna. Kära Snövit... nej... så kan jag inte
börja... alltför mycket av programförklaring... jag är ju inte prins stilig
direkt, inte kan jag slänga mig med fraser likt ”kära X” eller ”min älskade X”...
Snövit, min vackraste ängsblomma... hmmm, nu börjar det likna något... hm, ja:
Snövit, min vackraste krokus. Jag har tagit min tillflykt till vårt vindsloft
som vid denna stund på dygnet utlovar ensamhet (klockan är, ser jag nu när jag
tittar ner på mitt armbandsur, halv tre på morgonen – morgonljuset kommer
tidigt till dessa trakter, snart kommer alla mina kamrater att vakna till liv
ur dvärgens dvala och vi ska tillsammans vandra de ensliga dalarna fram till
gruvan där jag ända sedan från första dagen jag såg dig, Snövit, letat efter
den största och härligaste av alla diamanter till dig). Mitt hjärta brinner för
dig. Så, nu var det sagt. Mitt hjärta går i bitar varje gång jag ser dig, mina
ögon tåras inombords och stora skyfall av saltvatten brusar runt i min hjärna.
Ja, jag har svårt att visa mina känslor. Till det yttre är jag och lär alltid
förbli den blyga av dem alla. Kloker och Toker har båda fått hålla dig så när,
dansat och utan några synbara besvär slängde de runt dig i en uppsluppen dans.
Till och med Butter! Jag vet inte vad jag ska säga. Jag gnölar när jag nu
sitter här och försöker kontrollera mina känslor. Tårarna trycks upp i min
hjärna och det mörknar för min blick.
Jag stammade, stirrade på dig – hur du glad och bekymmerslös virvlade
fram likt nordanvinden. Jag stammade och försökte sluta stirra på dig. Butter
hade lagt märke till mitt omedvetet ohöljda intresse, och nu flinade han
insinuerande. Jag trycker sedan den dagen mina flammande begär längre och
längre ner i min själ. Snövit, jag vill föreställa mig att jag väntar på dig
där, där nere i avgrunden av mitt hjärta. Men något säger mig att du kommer
försent. Det finns ingen mening i att jag närmar mig dig. Bättre kandidater
knackar på ditt hjärtas dörr, mer stiliga och välklädda herrar aspirerar på
dina ögons bottenlösa känslouttryck...
Zoomar ut från skrivbordet,
ut från takfönstret och kameran flyger iväg över skogarna. Vi ser hur morgonen
gryr och hur en tyst åska blixtrar borta vid horisonten. Speakerröst tystnar
bort och musik ökar (Den lycklige änkans vals) i takt med att vi kommer längre
bort från stugan.
Tonar ut.
INT FIKARUM I GRUVAN-DAG
Ett av lysrör upplyst rum.
På väggarna hänger pin-upp-affischer och playboy-kalender för året 1936. På
diskbänken belägen längs högra långsidan av rummet står ett diskställ, en
mikrovågsugn och en kaffebryggare som brummar. Runt ett avlångt fikabord, alla med
varsin kaffekopp framför sig med gruvföretagets logga tryckt på (förutom
Butters, på vilken det står SLAVEN),
sitter DE SJU SMÅ DVÄRGARNA. Alla har på sig arbetsställ som används i
gruvarbete. Några av dem röker, några har en snusdosa som de antingen fipplar
med eller har liggandes på bordet. Det harklas och någon spottar i en mugg. En
trasig kartong med vaniljkakor står mitt på bordet. En bunt med papper, solkiga
och gula med en klammer som håller samman dem, ligger framför Kloker.
KLOKER
Vad säger facket,
Butter?
KLOKER tittar på BUTTER.
BUTTER
Det står klart att det är
ett kontraktsbrott om vi inte genomför det här. Det var vi alla medvetna om när
vi gick in i det. Det är så refrängen går.
GLADER
Jag är så jävla trött på
att ha en yrhätta av den kalibern i mitt hus.
BUTTER
Inget säger att vi faktiskt
måste uppfylla något slags trevnadsprincip. Att ställa till lite besvär för
våran diva är inget som bryter mot något kontrakt.
KLOKER
Men kanske vår generella
uppfattning om dygd och sedlighet.
BLYGER
(Undertryckt ilsket till
GLADER) Sen så är det inte bara ditt hus, din... din... åh!
BLYGER blir illröd i
ansiktet, tar ett djupt bloss på sin cigarett och försöker gömma ansiktet i
sitt skägg. Alla tittar på honom. Det ringer i KLOKERS telefon. Han svarar.
KLOKER
Kloker… ja… mm… nej, vadå?
Okej... ja, vi ska tänka på det.
TOKER
(Viskandes till BUTTER) Vem
är det? Vem är det som ringer tror du?
BUTTER
Håll käften, ditt
aborterade foster.
TOKER
(Lägger på luren) Ja, nu har
vi fått produktionsledaren på oss också. Han påstår att vår diva är missnöjd
vår personliga hygien och hotar Walter med att om vi inte gör något åt den så
kommer hon att sluta. Butter, kan inte du kolla med facket och se vad vi har
för rättigheter i det här? Jag känner att mitt huvud håller på att explodera.
Jag har fan utvecklat tinnitus på högra örat av all stress den där snorgärsen
Walter lägger på mig.
Alla skrockar. Butter
tänder en cigarrett, ser eftertänksam: drar ett djupt bloss, tittar upp i taket.
BUTTER
Man vet ju hur de är.
TOKER
(Skriker) Hur då menar du?
Vilka? Åh, vilka?
KLOKER
De unga borgarbrackorna
från västerut.
TOKER
Åh, visst saknar vi idag
fröken Snö... håhå... vit... så vit som snö! Åhå, är inte det en film av Jan
Troell? Jag bara frågar...
KLOKER
Du behöver inte hålla på
och spela efterbliven nu, ditt debila kräk.
BUTTER
Förresten, på tal om att
inte visa sitt riktiga ansikte. Jag läste något synnerligen gripande i Proletären imorse. Hör här gubbar: ”Mitt
hjärtas bränder/ Vill jag släcka vid dina vitskummiga stränder/ Ditt kön är en
ros som slår ut och jag dricker istället gin”.
KLOKER
Tänk om man ändå hade tid
att grotta ner sig i såna känslor. Inte sant, eller vad säger du, Toker? Vad
säger du, din gamla dåre?
TOKER fnissar. Tungan
hänger ur hans gap medan han stirrar blint på BLYGER som verkar koncentrera sig
på att inte titta på någon av de andra.
BUTTER
Tänk att såna grejer
publiceras bredvid en spalt med text av pappa Karl och storebror Josef. Men,
det är sant, det är ju givetvis tagen ur sitt sammanhang. Kontextualiserar man,
så får den en helt annorlunda betydelse. Eller, vad tror du, Blyger? Vad skulle
du säga?
PROSIT tar upp en burk med
antidepressiva ur fickan och stoppar två tabletter i munnen och sväljer med en
klunk kaffe.
EXT BRUNN-DAG
SNÖVIT står och tittar ner
i en önskebrunn, speglar sitt ansikte i brunnsvattnet. Fågelkvitter, små vita
duvor trippar runt på marken runt henne. SNÖVIT sjunger på en uppsluppen sång
om att hon en dag kommer träffa en stilig prins som ska ge henne den
uppmärksamhet och hängivenhet hon förtjänar. STILIG PRINS, 23 år, dyker upp
bredvid henne, speglar också sitt anlete i önskebrunnens vatten.
STILIG PRINS
(Sjungandes) Gooooodaaaaag!
SNÖVIT
(Skrämd) Åh!
STILIG PRINS
Skrämde jag dig? (SNÖVIT
springer ifrån honom, uppför trapporna till huset hon delar med DEN ELAKA
STYVMODERN. Musik som går tungt på stråkarna spelar en melodi ämnad att visa
att hon är rädd) Vänta, snälla vänta! Spring inte iväg. (SNÖVIT gömmer sig
bakom ett draperi, tittar ner på STILIG PRINS från ett fönster. STILIG PRINS
börjar sjunga) Nu när jag känner till dig/ Snälla, hör vad jag har att säga!
Åh, jag äääääääälskar... (SNÖVIT kommer ut på balkongen och tittar ner på
STILIG PRINS)
SNÖVIT
(Stämmer in i STILIG PRINS
sång: de sjunger tillsammans) Äääääääällllskarrrr diiiiii (Kameran panorerar
från bilden av den nu på balkongen ståendes SNÖVIT upp mot fönstret där DEN
ELAKA STYVMODERN ska stå och avundsjukt betrakta deras ungdomliga kärleksritual)iiiiiiigggggggg.
Den som står i fönstret är
istället BLYGER.
WALT
(Skriker gällt och
aggressivt ur megafonen) BRYT! Vad i helvete ska det här betyda?! Varför står
han där?! Det är ju Den elaka styvmodern som ska stå där?! Var är hon nånstans?
Ta bort dvärgen från fönstret! Åh, jag blir tokig! (WALT bläddrar i en
pappersbunt som sitter ihop med en klammer) Vi har ju en dvärgfri dag idag! Vi
har inte råd med såna här idiotiska tabbar! Helvete! Jävlar! (Han sparkar till
sin regissörsstol och börjar gråta) Åh, vi som har en sån liten budget, åh, ve
å fasa!
BLYGER
(Talar genom den mikrofon
som det var meningen skulle fånga upp DEN ELAKA STYVMODERNS ”bittra monolog”.
Det är dålig ljudupptagning, på grund av en undermålig ljudutrustning. Saker
utelämnas på grund av glapp i apparaturen. Det knastrar och för oväsen.) Snövit...lskar
di... hjärtat... åh... (ett högt diskant pipande) Snö... jag... men så är det
ju så att...
WALT
(Gråtandes, rytandes genom
megafonen) Vad håller han på med?! Åh, kan inte någon hämta Prosits
antidepressiva?! Jag skjuter mig själv snart om ingen gör något?! HALLLÅ?!
SNÖVIT
(Rörd) Det verkar vara mig
han talar till?
STILIG PRINS
(Röker en cigarett iklädd
solglasögon) Intresseklubben antecknar... Du blir alltid så blödig när du är
bakfull, gumman.
BLYGER
Jag har skrivit ett brev
till dig... det är ett brev som jag skrivit till dig för att... min ljuva
sommarblomma, min svallvåg... mitt eventuella... kommer det… Det så härliga
ljud från när du diskar våra tallrikar, det ljud som dagligen fyller vårt hus
med glädje och trygghet, ja med en vardag, har i skrivande stund... Ja, och
även du, trots din upphöjdhet, behöver ju sova, eller... första gången jag såg
dig... skönhet... jag såg dig, Snövit, letat efter den största och härligaste
av alla diamanter till dig...
SNÖVIT
Det här är ju väldigt
gripande! Tänk dig: ”hon var levande blott i hans drömmar!” ”Dagarna igenom
suktade han efter hennes oskulds blomma!” Vad säger du Walt? Vad säger du, är
det inte bra? Gripande, åh så gripande. Och hans lilla kropp...
WALT
(Snyftandes) Jo, jag kanske
gillar det. Men, var är den elaka styvmodern?
SNÖVIT
Skönt att slippa henne...
PRODUKTIONSLEDARE
(Viskar till WALT) Bara
inte Den elaka styvmodern hör att hon säger det!
BLYGER
Mitt hjärta brinner för
dig. Så, nu var det sagt. (Rundgång i ljudet, alla i inspelningsteamet hastar
sig för att hålla för öronen) Mitt hjärta går i bitar varje gång jag ser dig,
mina ögon tåras inombords och stora skyfall av saltvatten brusar runt i min
hjärna. Ja, jag har svårt att visa mina känslor. Till det yttre är jag och lär
alltid förbli den blyga av dem alla.
SNÖVIT
Åh, så gulligt! Filmar du
det här, Walt? Filmar du det? Se till att filma det Walt! Det är så gripande!
Åh, så rörande!
WALT
Min finaste talang, mina
drömmars projicering på verkligheten, min högsta önskan i världen, min Greta
Garbo, min Ingrid Bergman, min Monica Zetterlund, min... öh... ja jag filmar
det... (till KAMERAMAN) du filmar detta, va?
KAMERAMAN
What? What’s that you say?
WALT
(svensk brytning) You are
filming this, right?
KAMERAMAN
Sure I do. Was it ”Cut” you
said earlier? I thought it was part of the film. Really avant-gardish stuff,
you know, with the Lynchian Dwarf with the speech impediment... Like really
Meta and all... I was like thinking of Godard, Kiarostami, you know,
Makhmalbaf, Haneke, Renais, Fellini, Cassavetes... I like: Hey, this guy knows
how to do it, he knows how to roll, you know... Sorry, boss, I don’t understand
when your speech is translated into Swedish, this won’t happen again...
promise!
WALT tittar frågandes på
KAMERAMAN. Vänder sig till PRODUKTIONSLEDARE.
WALT
Var är den elaka styvmodern, då? Det är ju
hennes scen.
PRODUKTIONSLEDARE säger
något på arabiska.
WALT
Va? Vad sa du?
PRODUKTIONSLEDARE svarar,
pratar fortfarande arabiska.
WALT
Men, vad är det här för
inspelning egentligen?! Varför blir hennes tal översatt till arabiska?! Snälla
någon, skjut mig!
BLYGER
Snövit, jag vill föreställa
mig att jag väntar på dig där, där nere i avgrunden av mitt hjärta... Men något
säger mig att du aldrig... (tjuter gällt i högtalarsystemet, alla håller för
öronen. BLYGER talar med brusten stämma) Det finns ingen mening i att jag
närmar mig dig... Bättre kandidater knackar på ditt hjärtas dörr, mer stiliga
och välklädda herrar aspirerar på dina ögons bottenlösa... da jag har...
slutändan är min talang... poesi... Snövit, denna dikt har jag skriv... ör dig, älsk... älskade älskade lilla vän
(rundgång i mikrofonen):
Snövit, mitt hjärtas bränder
Vill jag släcka vid dina vitskummiga
stränder
Ditt kön är en ros som slår ut och jag
dricker istället gin
Åh, snövit, jag vill bli bara bara din
Släpp mig i ditt hjärtas mystiska trakter in
Vill du bli min… du kommer aldrig bli min...
Jag kommer alltid vara din...
WALT
(Viskandes för sig själv)
Vilken ren skit...
SNÖVIT
Vad fin han är, åh, så söt!
Visst är han fin, Stilig Prins? Inte sant? Vem av dem är det? Är det... sa han
Blyger? Vem är den snygga av dem nu igen?
STILIG PRINS säger något på
ryska, skrattar till och tänder en cigarrett. SNÖVIT svarar honom på finska och
skrattar också. STILIG PRINS skakar på axlarna och plockar upp en tändare ur
fickan, inser att hans cigarrett redan är tänd och skrattar återigen till.
WALT
Ibland tänker jag att jag
borde tagit anställning på den där Helan
och Halvan-produktionen som jag blev erbjuden. Jag undrar hur mitt liv hade
sett ut om jag blivit slap-stickkomiker istället för animatör och regissör.
Varthän har min skuta flutit? Ack, livet är blott en berusad båt...
BLYGER
(Skriker ut i förtvivlan)
Jag kommer alltid att vara din, Snövit, min älskade! Jag kommer alltid att vara
din! Vad de än säger, vad mina dvärgkamrater än säger, så svek jag dig aldrig!
Jag är för alltid din!
BLYGER klättrar upp på
balustraden till Den elaka styvmoderns rum, slänger sig ut och faller ner på
marken och slår ihjäl sig. Ljud från när alla benen i hans kropp bryts och när
skallen spräcks mot marken.
WALT
(uppspelt, till kameraman)
Fuck me, fick du med det där?
PRODUKTIONSLEDARE
(Dyker upp bakom WALTS axel
och viskar) Det här lär facket höra av sig till dig om...
WALT vänder sig om och
tittar oförstående på PRODUKTIONSLEDARE.
WALT
Va? Jag förstår inte när du
talar arabiska, prata så man förstår (närbild på WALTS ansikte, han tittar in i
kameran och blinkar hemlighetsfullt med vänster öga).
SNÖVIT
...men i hennes drömmar var
han för alltid levande...
Närbild på SNÖVITS ansikte,
en tår strilar ner för hennes kind.
Sorglig musik (förslagsvis
Henry Purcells stycke komponerat till Drottning Mary II:s begravning) spelas
över ett montage av bilder som visar när WALT sitter vid ett massivt ekträbord
och ringer runt till de olika dvärgarna och ger dem beskedet att deras vän och
kamrat BLYGER har gått bort. Bilderna korsklipps med en scen där SNÖVIT och
STILIG PRINS är hos skräddaren och testar olika utstyrslar lämpade för
begravning. Vi hör inte några repliker, det vi ser är närbilder på de olika
dvärgarnas ansikten, hur de reagerar inför beskedet. TOKERS ansikte förvrids av
en dåraktig sorg. GLADERS ansikte får ett melankoliskt leende. BUTTERS ansikte
blir mer buttert. KLOKER ser eftertänksam ut. PROSIT nyser ledsamt och tömmer
sedan sin pillerburks innehåll i sitt gap. TRÖTTER somnar och drömmer
mardrömmar. Slutligen visas ett fotografi av BLYGER, illröd i ansiktet, med
skägget uppdraget till näsan. Bilden tonar ut. Det blir mörkt i en sekund.
Sedan tonar en textruta upp.
Textruta på skärmen:
”Denna film är tillägnad BLYGER, den modigaste av alla små människor med talfel
som vi någonsin träffat. WALT och SNÖVIT.”
SLUTSCEN
INT OSCARSGALAN-KVÄLL
”Textrutan på skärmen”
tonar ut. Applåder. De sex dvärgarna sitter längst fram i publiken. På deras
högra flank sitter SNÖVIT, hon håller STILIG PRINS i handen. På deras vänstra
flank sitter WALT, han röker en cigarrett, dricker ur en flaska whiskey och ser
förvirrad ut.
KONFERENCIER
Är det bara jag, eller
håller någon med mig om att det kan vara filmhistoriens största minsta karaktär med talfel någonsin?
PUBLIK applåderar igen,
ropar unisont ut glädjestinna rop av extas inför filmens storslagenhet.
TOKER
(till BUTTER) Egentligen
hade han inget talfel. Han var bara så nervös hela tiden. Stackarn. Det var ju
patologiskt, ah, tillslut höll han inte ihop längre. Han behövde hjälp. Gå till
en terapeut, åtminstone tre gånger i veckan. Och att den där kvinnan ställde
till det för honom, riktigt vred till det i skallen på honom ja, det fick vi ju
veta så i efterhand att...
BUTTER
Håll truten, din vanskapta
tjocktarm! Jag försöker lyssna på vad konferencieren hasplar ur sig för
enfaldigheter!
Efter ett dansnummer som
försöker återge handlingen i alla filmer som detta år är nominerade till någon
kategori, stiger FRANK SINATRA upp på scen. Han ler mot kameran som susar förbi
honom och försvinner, fästad i en kran, ut i publikhavet. FRANK SINATRA sjunger
en sång om blyga människor och behovet av blyghet i samhället.
KONFERENCIER
(Sjunger till tonerna av
”Fly me to the moon”)
Det var en blyg grabb
För han hade skabb...
Världen var ett stort flabb
Gentemot denna grabb... etcetera
(Efter sången applåderar
publiken. Frank Sinatra tackar för sig och börjar.) Jag vill härmed presentera
BLYGER som vinnare av en Heders-Oscar: för bästa döda tecknade dvärg-biroll.
PUBLIK applåderar och
tjuter till svar. GALAMUSIK spelas. WALT stiger upp på scen och tar emot den
minimala Oscarstatyetten med BLYGERS ansikte påklistrat på dess huvud.
WALT
(Harklar sig, försöker stå
upprätt. Han är berusad. Sluddrar obegripligt. Börjar efter ett tag av
obegripligt babbel) Hursomhelst, så vill jag göra det begripligt för er, kära
gäster och personal som gjort denna film med mig och under mitt befäl att jag
inte vill något annat än säga er att Blyger var en god kamrat och vän...
(hick!) Och, inte minst, i alla fall vad beträffar det lokala utbudet idag, en
mästerfull och lidelserik skådespelerska! Jag menar skådespelare! Hähä... Inte
ens Gene Hackman, Billy Bob Thornton eller Russell Crowe har lyckats skildra
den lilla människans storhet lika gripande som BLYGER lyckats göra, i sin
talfelsförvrängda kärleksförklaring till vår stora Hollywoodskönhet: Snövit –
som, om ni tittar, kära tittare, hähä, ni kan se sitta där och med sin
strålglans förläna oss alla en betydligt trevligare vardag och ja ett
trevligare liv och så vidare tills bara Gud är kvar och kan döma över oss
stackare som på den yttersta dagen fortfarande dväljs här i detta jordeliv.
Rättigheterna till denna vår historia, det vill säga den film som ni
förmodligen har sett om ni inte somnade nu under denna visning, har redan sålts
vidare till ett svenskt filmbolag – därmed den svenska översättningen av filmen
som ni nu har tittat på, om ni har tittat på den hähähähä – där Ingmar Bergman
ska regissera filmen om BLYGERS liv och hans hopplösa kärlek till SNÖVIT.
Filmen går under titeln Den Sjunde
Dvärgen och i huvudrollen som BLYGER ser vi Jarl Kulle och som SNÖVIT ser
vi Eva Dahlbeck. Det kommer garanterat bli en fantastisk rulle! (Till någon
utanför scenen) Va? Jaha, ursäkta då... jaja... Och jag vill tacka alla mina
föräldrar; mina föräldrars föräldrar; mina föräldrars föräldrars föräldrar;
mina föräldrars föräldrars föräldrars föräldrar; min mamma; min pappa; min
mammas mamma; min pappas pappa; min mammas pappa; min pappas mamma; min mammas
mammas mamma; min pappas pappas pappa; min mammas pappas mamma; min pappas
mammas pappa; och andra människor; och deras mamma; och deras pappa; och deras
mammas mamma; och deras pappas pappa; och deras mammas pappa; och deras pappas
mamma; och deras mammas mammas mamma; och deras pappas pappas pappa; och jag
vill tacka min hund, Jack, och hans mor, Jackie; och hans far, Jackson; och
Jackies far, Jackson; och Jackies mor, Jaqcuelin; och Jacksons far, Jack; och
Jacksons mor, Jackie; och andra hundar; och deras mammor och deras pappor; etcetera...
Och jag tror aldrig att jag utan att jag som barn läst Tolkien och Immanuel
Kant skulle kunna fabricera ihop en så komplex och... öh... verklig karaktär
som Blyger... så, ja, tack, tack! Skål på er alla!
Galamusik spelas. En bild
på när BUTTER läser PROLETÄREN. NÄRBILD: På framsidan av PROLETÄREN står det:
”Filmmagnat utnyttjar arbetaren. DVÄRGKAMRAT BUTTER SÄGER: ’Vi måste ställa oss
upp och göra oss större än asen! Arbetarklassen i alla animerade filmer förena
eder!’”
Det blir svart.
Slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar