Ugglor i mossen: En deckare

Dog fru Holbein natten mellan 16 och 17 september? Var det en torsdag? Fick jag först höra talas om den fruktansvärda händelsen några timmar senare, på fredagen, när hon varit död i tillräckligt många timmar för att det skulle vara lönlöst att försöka göra något åt saken?

   Trillade jag in, trött och orakad, i min lägenhet klockan halv tolv på natten därpå?

   Var jag berusad?

   En öppnad flaska billig whisky i min rockficka?

   Hängde jag hatten på en krok?

   Hade jag ätit middag? Varför var jag i så fall hungrig, om jag redan ätit middag?

   Förflyttade jag min sävliga och energifattiga kropp till kylskåpet? Drabbades jag av en känsla av djup, gnagande intighet när skåpets tomma gap öppnade sig? Mådde jag illa av stanken från den härskna köttfärslimpan som slog upp mot mig som en rå rap? Mynnade denna överrumpling ut i att min förmodade fylla tog en obehaglig vändning? Tappade jag balansen? Försvann min annars ofelbara förmåga till rent omdöme? Spydde jag på toaletten? Hann jag öppna locket, eller landade mitt maginnehåll utanför?

   Vaknade jag dagen därpå med en molande smärta i nacken som jag försökte döva bort med hjälp av två kapslar 250mg Ibuprofen och några tårar whisky?

   Var det bakfylla eller var det något annat som orsakade min huvudvärk?

   Såret i pannan, som lös rött och aggressivt i badrumsspegeln, hade det varit där kvällen innan?

   Var någonstans i lägenheten vaknade jag? Var det min lägenhet? Vad var det som fick mig att tro att det var en lägenhet? Vad är en lägenhet? 

  

Ringde jag till kontoret samtidigt som jag tafatt rökte en cigarrett?

   Vad är en cigarrett?

   Var låg detta kontor?

   Vilka var de som satt där? Väntade de på att jag skulle ringa? Hur hade de kommit dit från första början?

   Hur kommer det sig att jag aldrig varit på kontoret trots min snart fyraåriga anställning där? Var det för att de alltid ville tala med mig per telefon och aldrig ansikte mot ansikte?

   Var det Lapar di MackinniGuddi som svarade när jag ringde?

   Vem var Lapar di MackinniGuddi?

   Var rösten långsam? Rosslig eller hes? Vad var det rösten talade om? Om fru Holbein? Var fru Holbein död? Vad svarade jag rösten? Gjorde rösten mig nervös? Sade jag som det var, det vill säga att fru Holbein i allra högsta grad var död? Hur kunde jag veta det? Hade jag en likgiltig/distanserad ton? Var det min röst jag hörde när jag svarade eller blandade jag ihop den med någon annan röst?

   Lade jag på luren och tände en cigarrett?  

   Vem var avsändaren till det frankerade brev som singlade ner från brevinkastet och landade på min hallmatta? (Var det min hallmatta?)

   Öppnade jag dörren för att se vem det var som varit vid min dörr? Hörde jag steg i trappan som man kunde säga vara ”snabba steg”?

   Följde jag efter ”de snabba stegen”?

   Eller struntade jag i att förfölja ”någon” och bara antog att det var en så kallad budbärare? En person som vanligen är av ringa betydelse?

   Eller var det brevbäraren? Brukade brevbäraren göra sin runda vid den tiden på dygnet? Har jag någonsin sett brevbäraren, antingen före eller efter? Var brevbäraren på något sätt viktig i fallet med fru Holbeins mystiska död?

   Smattrade regnet rytmiskt mot min fönsterruta? Regnade det? Var det min fönsterruta? Slängde jag en förströdd, men ändå dolt vaksam, blick ut mot gatan? Pågick något lurt mellan tidningskiosken och Franks taverna?

   Slog jag upp en whisky? Varför drack jag så mycket? Fanns det någon orsak till mitt tvångsmässiga och regelbundna inmundigande av alkohol? Den hjärnskrynklare som vid något tillfälle velat rota i mitt medvetande efter latenta orsaker, hamnade inte han själv på dårhuset tillslut?

   Tände jag verkligen en cigarrett? Lade jag mig inte ner på min ottoman? Hade jag en ottoman? Om jag saknade en ottoman, satte jag mig då på en stol istället?

   Funderade jag? Var det klara tankar eller var de suddiga och flyktiga? Fanns det något bistert, kanske till och med uppgivet, i mitt sätt att fundera, händerna runt min hals som en strypsnara? Beredde tänkandet mig några intellektuella/emotionella problem? Såg jag något sammanhang i brevet? Vilket brev? Brevet som några minuter tidigare trillade in genom brevinkastet? Vilket brevinkast? Mitt brevinkast? Varför hade jag ännu inte läst brevet? Förstod jag vilket brev det var jag menade? Är det rimligt att anta att det bara var en räkning som dolde sig i det (nu när jag tänker efter) alldagliga kuvertet som singlade ner från brevinkastet på det som jag antog var min hallmatta i det som jag antog var min hall?  

  

Gick jag en promenad i regnet längsmed floden? Behövde jag rensa mina luftvägar från alkoholångor och tobaksrök? Från damm och kvalster? Befria mina tankar från min bonings inneboende sorgtyngda historia? Dess dunkla tapeter och trasiga lister? Behövde jag bättra på mitt färgseende?

   Stannade jag vid en kiosk och köpte ”tidningen”? Stod det något om fru Holbein i ”tidningen”? Tyckte jag det var intressant? Lite löjligt? Sprang jag tillbaka till kiosken, som jag några sekunder tidigare lämnat försänkt i en märkvärdig dvala, och köpte ett paket med cigarretter?

   Kände jag, när jag klev innanför dörren till det jag av någon anledning ansåg vara min lägenhet, av en närvaro jag inte varit medveten om när jag lämnat den? Var det samma lägenhet jag återvände till eller hade jag misstagit mig och gått in i en lägenhet som inte var min?

Låg benen på bordet? Vems ben var det? Och var de korslagda? En ställning som vittnade om ett osympatiskt självförtroende? Var det av en händelse Lapar di MackinniGuddis ben? Satt han uppflugen bakom mitt skrivbord? Dyrt utklädd? Vanskligt hövlig? En riktig viktigpetter helt enkelt?

   Vad gjorde han där?

   Såg jag på hans blick att det var något han undanhöll från mig?

   Rökte han en cigarrett? Erbjöd han mig en?

   Varför hade han sökt upp mig här, i det som jag kallar för min lägenhet? (Är det också mitt kontor?) Var det något lustigt med lukten som omgärdade honom? Undrade jag hur han lyckats ta sig in i det som jag kallar för min lägenhet/mitt kontor?

   Fanns det någon anledning till att jag inte förstod vad det var som försiggick i min omgivning? Eller hörde denna förvirring hemma i det fall som jag nu var en del av? Var detta en roll jag själv valt att axla eller var det Lapar di MackinniGuddi som hade ett finger med i spelet?

   Talade han om för mig att de fått reda på vem som mördade fru Holbein? Kände jag hur min strupe snörptes av en annalkande gråtattack men som jag dämpade med att dra ett avgrundsdjupt halsbloss på en cigarrett jag inte visste att jag tänt och som vållade mig ett illamående sällan förknippat med en vanerökare av min kaliber? Hällde jag upp en styrketår? Frågade han mig varför jag dricker på arbetstid? Om inte var det av hövlighet han lät bli att fråga eller var han rädd för vad jag skulle svara?

   Erbjöd jag honom en drink? Tackade han nej?

   När jag fick höra namnet på den person som förmodades ha mördat fru Holbein, påstod jag då att han fått allt om bakfoten? Att han misstagit sig och att misstaget dessutom var grovt och i allra högsta grad orimligt? Tittade han på mig med en blick fylld av misstanke? Frågade han mig vad jag menade? Berättade jag för honom att det omöjligen kunde vara fru Holbeins hembiträde som mördat fru Holbein eftersom hembiträdet vid den tidpunkt som fru Holbein mördades var innefattad i ett inte alltför engagerat samlag med mig?

   Hade jag alltså ett förhållande med fru Holbeins hembiträde?

   Och var jag inte så berusade under hela helgen att det är orimligt att jag kunde redogöra för exakta tidpunkter? Kanske låg vi med varandra en timma efter att fru Holbein mördats? Kanske låg vi med varandra två timmar innan fru Holbein mördades? Om jag nu var så osäker, varför stod jag och berättade rövarhistorier för Lapar di MackinniGuddi i hopp om att övertala honom att deras övertygelse var något de ”fått om bakfoten”?

   Försökte jag skydda ”någon”?

   Är det en slutsats läsaren själv kommit fram till vid det här laget?

   Fast försökte jag verkligen skydda ”någon”? Eller tyckte jag bara att det var pinsamt att jag saknade förmåga till noggrann deduktion, det vill säga att jag helt enkelt struntade i att tänka innan jag hasplade ur mig något slumpmässigt yttrande?

   Undslapp det nu från Lapar di MackinniGuddi ordkombinationer och syntaktiska strukturer som otvetydigt kunde liknas vid hot? Hot om att dra in min redan omtvistliga licens? Var det därför han var här? Ja, och visste han redan att jag varit tillsammans med fru Holbeins hembiträde och att han nu kom för att straffa mig för en vårdslöshet som skulle kunna äventyra hela utredningen?

   Kände jag mig ensam? Som ett rö för vinden? Var jag nära att ta till lipen?

   Reste sig Lapar di MackinniGuddi och gick med avmätta steg emot mig? Sträckte han fram handen i en gest som ville påvisa att mitt omedelbara avsked var något ytterst eftertraktat enligt hans mening?    

   Lämnade han en påfallande stank kvar i det som några timmar tidigare uppenbarligen varit mitt kontor? Rev han, innan han lämnade mig där ensam och full, demonstrativt itu något som jag förmodar var förknippat med min indragna licens?

Åt jag middag på den lokala krogen? Drack jag tre glas öl? Svalde jag ett grönt piller? Eftersom min ekonomi var djupt omskakad efter de gångna veckorna av ohämmat supande lämnade jag krogen utan att betala min nota?

   Gick jag efter att jag växlat några ord med en måttligt socialt behaglig väktare vidare till häktet för att där få möjlighet till att tala med fru Holbeins hushållerska? Var det uppenbart för mig att det var något fel med min käke när jag talade med snuten som satt i häktets reception? En egendomlig värk? Sluddrade jag? Kände jag en plötsligt uppdykande tomhet, ett slags urgröpthet i skallen som omärkligt övergick till att omgivningens konturer rann ut som i en expressionistisk målning? Blev föremålens färger skarpa som knivar mot min retina? Ljuden vimsiga och dissonanta?

   Vaknade jag upp i en sjukhussäng? Väntade jag mig kanske att vakna upp i fyllecellen? Hade jag överhuvudtaget förmåga att ”förvänta mig”? Missuppfattade jag min hjärnas signaler och tolkade jag felaktigt fyllecellen för ett sjukhusrum? Var det två hjärnor, två medvetanden inneslutna inuti mitt skallben som två tvillingvalnötter, som arbetade parallellt men som nu av någon för mig okänd anledning hamnat i konflikt med varandra?

   Kom en sjuksköterska in i rummet? Var hon sur? Sur på mig? Hade jag gjort något dumt? Hade jag viftat med armarna i sömnen och råkat slå ner burkar fyllda med piller? Hade jag skrikit ut, nedsänkt i en nattmara som i ett iskallt bad, i ångest och kval eller i skräck och själslig förvirring? Krossat glas och gått bärsärk?

   Hade jag ropat ut ett namn? Ett specifikt namn?

   Sade hon, sjuksköterskan, att det var en hjärnskakning som orsakat mitt tillstånd? Hjärnskakning och alkoholförgiftning?

   Sade hon att jag legat i sängen i tre dygn?

   Sade hon att jag kunde gå hem nu?

   Förstod jag någonting av vad som försiggick eller var allt, som det brukar, ett otympligt töcken av simultana och motsägelsefulla intryck?

   Anade jag ugglor i mossen?  

   Befann jag mig ett ögonblick senare ute på en parkeringsplats belägen, vad jag förstod, inte alltför långt ifrån sjukhusets entré? Slängde jag några tillsynes förströdda blickar omkring mig? Var det som om inget hade hänt? Men visste jag, innerst inne, att det var något som hänt? Var det något avgörande som inträffat?

   Eller hade jag lyckats visat mig listig?

   Var jag något på spåren?

   Läh i kcah neradröm gaj rav?

    

Gick jag till häktet? Fick jag där veta att fru Holbeins hushållerska inte var anträffbar? Tittade alla på mig med penetrerande blickar?

   Anade de ugglor i mossen?

   Begrep jag att de bedrev en kampanj gentemot mig?

   Lyckades jag ta mig därifrån genom att låta de tro att mitt överdrivna intresse för fru Holbeins hushållerska inte berodde på att jag var något på spåret utan för att jag ”snurrat ihop världen”? De visste väl att jag legat på avgiftningsklinik i tre dygn? Spelade jag sinnesförvirrad för att avleda dem från alla eventuella misstankar de skulle kunna hysa mot mig? Kissade jag på mig i hopp om att det skulle rentvå mig från alla misstankar? 

   Började det regna när jag lämnade häktet? Sprang jag till den närmst belägna tidningskiosken för att lägga vantarna på en färsk dagstidning och tobak?    

   Fiskade jag upp en cigarrett ur mitt färska paket och tände jag den med händer darrande av en självdestruktiv åtrå efter de frätande giftgaserna? Ströläste jag ledarsidorna medan jag sög i mig den efterlängtade röken? 

   ”Dog Front Holmgång Naturbarn mellan 16 och 17 seralj? Var det en tortilla? Fick myndigheterna först höra talas om det fruktansvärda hängslet några ting senare, på frekvensen, när hon redan varit död i tillräckligt många ting för att det skulle vara lönlöst att ens försöka göra något åt sakprosan?”

   Slängde jag tidningen i en närbelägen soptunna? Var det ointressant för mig att hålla ordning och reda på världen? Tog jag mitt första steg (eller hade jag redan tagit fler?) mot Undergången?

   Kände jag mig avskild från de andra? Hade jag nu upprättat en barriär mellan mig och resten av livet? Var jag en cartesiansk dykare som simmade runt i en tillvarons oroliga malström?

  

Gogicockok jojagog hohemom? Vovadod vovänontotadode jojagog momigog dodäror? Gogicockok jojagog totilolol fofroru Hohololbobeinonsos lolägogenonhohetot? Vovadod soskokulolole jojagog gogörora dodäror? Vovisosostote jojagog vovadod dodetot vovaror jojagog loletotadode efoftoteror? Vovaror dodetot nonågogonon loledodtotrorådod sosomom jojagog momisososatot? Nonågogotot sosomom nonu foförorefofölolol upopopenonbobarortot foföror momigog atotot jojagog momisososatot? Ocochoh atotot jojagog momisososatot dodetot avov enon upopopenonbobaror ocochoh, nonäror momanon totänonkokeror efoftoteror, cocynonisoskok anonloledodnoninongog? Vovaror dodetot nonågogotot sosomom momynondodigoghohetoterornona sosopopatot unondoderor momatototanon? Vovadod hohadode hohusoshohålololerorsoskokanon momedod dodetot hohäror atotot gogörora? Vovaror hohonon sosatotot popå fofrori fofotot nonu? Vovemom vovaror hohenononesos fofroriarore?

   Sosågog jojagog atotot loljojusosetot vovarro totänontot upopope i mominon lolägogenonhohetot? Sostotanononadode jojagog enon totaxoxi ocochoh lolätot dodenonone kokörora momigog totilolol fofroru Hohololbobeinonsos hohusoshohålololerorsoskokasos sostotälolole? Hohitototadode jojagog hohenonone, dodödod, momedod enon koknonivov i rorygogogenon popå hohalololmomatototanon? Bobetotaloladode jojagog cochohaufofoförorenon inononanon jojagog hohitototadode hohenonone elololeror goglolömomdode jojagog dodetot? Vovaror dodetot ovovänontotatot, dodetot vovilolol sosägoga atotot jojagog soskokulolole hohitotota hohenonone dodödod i lolägogenonhohetotenon? Vovaror dodetot kokanonsoskoke momeror vovänontotatot atotot jojagog soskokulolole kokomomoma totilolol enon totomom lolägogenonhohetot foföror atotot sosedodanon hohitotota hohenonone hohemomoma hohosos momigog? Hohadode jojagog goglolömomtot atotot sostotänongoga avov loljojusosetot inononanon jojagog lolämomnonadode mominon lolägogenonhohetot? Vovaror dodetot foforortotfofaroranondode mominon lolägogenonhohet? Vovaror soskokulolole jojagog rorimomloligogenon sosägoga atotot jojagog bobefofanonon momigog? Vovemom vovaror dodetot sosomom sostotodod dodäror i fofarorsostotunon? Vovemom vovaror dodetot sosomom totitototadode popå momigog momedod soså kokalolol boblolicockok? Soskokulolole hohanon anonvovänondoda koknonivovenon?

   nd jg gglr  mssn?