när de satte på ett
extra-huvud på mitt huvud tänkte jag
OK? vad är det nu de ska utsätta mig för? detta är en ny nivå av vad det nu är
jag håller på med kort sagt och utan någon vidare notis sattes det igång fortsätt berätta keep on truckin’ et
cetera som det heter eller/och ovanför mig seglade den sedvanliga mekaniken
roterande ljus gnistrande optik och i mitt öra surrade det obehagligt röster
spelades av och an upp för mig i olika tonlägen det knastrade och brummade och
jag undrade när ska det här ta slut? musik dånade utan partitur ostämt och dolt
bakom ljudbarriärer allt blandas ihop precis som det brukar göra inget är
urskiljbart i sin egenhet jag knaprade på en tablett jag hade med mig i en
liten låda minttabletter för tillfällen sprängfyllda av nervositet munnen torr
svalget torrt ögonen torra lyktor välmenande eller olycksbådande blänker i
natten men är det natt här? navigationen går dåligt för mig jag håller i en
mugg med skållhett kaffe det rör sig bakom buskagen jag sätter mig på en märker
jag för sent blöt parkbänk med en blöt tidning sitt inte där! när är min tid
inne ja den tid då jag inte längre behöver det här? pang! sa någon och det var
för mig en fras jag aldrig tidigare hört ja eller ja hört i detta specifika
sammanhang det vill säga något helt nytt här och nu och det sprang fram ett
pang! ifrån någonstans jag vet inte var känner mig en smula desorienterad
ha-ha! för att inte överdriva någon sa och sätt igång pang! jag fann mig då
helt plötsligt bestört på riktigt när en naken spenslig rabiat uppenbarligen
sjuklig gubbe med ett långt grått och malätet skägg eller bör jag säga karaktär eller? vad ska jag kalla honom?
gubben det vill säga för att inte krångla till saker i onödan? kom störtande
mot mig vrålande obsceniteter uppenbarligen riktade mot mig var det något jag
gjort? jag kände mig helt plötsligt där ja där på låtsas skulle det ju vara jag
kände mig trots alla försäkranden om alltings fundamentala pålitlighet et
cetera om alltings genomskinliga karaktär här et cetera att jag kunde lita på
allt som hände här et cetera att inget var på riktigt och så vidare men där och
då undrade jag var det något han ville mig ville han såsom det framstod för mig
då döda mig? och utan att jag hann formulera frågan klart och tydligt för mig
själv svisch! flög mitt extra-huvud av mitt
huvud och landade på golvet under mig roterade några varv fortfarande
innesluten i händelsens nav och på mitt riktiga huvud var en av mig fram tills
nu okänd anordning som uppenbarligen utan att jag tillfrågats hade monterats
mitt på min hjässa den sprutade ut en mörkröd vätska som skulle föreställa blod
var det blod? mannen som såg jag nu stod framför mig viftade med en lång
sylvass kniv precis framför min blick han log mot mig och skrattade ett
fåraktigt skratt och någon skrek ut i min förtvivlat förvirrade tillvaro att
bryt det var OK vi behöver inte ta om det et cetera du kan gå hem nu va? ja du
kan gå hem nu sa de till mig vi behöver dig inte längre tack så mycket för att
du ställde upp men tänkte jag var det inte mer än så här hur många hundra blir
det i lönekuvertet? jag kom ut på en bakgata till filmstudion och tittade mig
omkring det regnade och var kallt allt var precis som det borde vara i mitt
läge kallt och ödsligt och mitt uppe i ett skapande av andra världar mitt hår
hängde i testar fortfarande kletigt och strävt efter allt låtsasblod som
pumpats upp ur min hjässa för att simulera en ja vad var det för något? det
hade jag inte tänkt på innan men förmodligen en helt godtycklig och alldagliga
avrättning av någon oskyldig stackare ute på en promenad som den oskyldiga
stackaren förutsatte var en harmlös aktivitet jag mindes inte om scenen jag
figurerat i som statist var menad att utspela mitt på dagen eller mitt på
natten eller inte mitt i någonting utan mitt emellan et cetera i alla fall så
såg jag förmodligen ut som ett rånoffer eller ett mordoffer eller ett offer för
misshandel jag såg inte fram emot att se scenen förresten vad var det för en
serie/film jag medverkat i? jag höll inte längre koll på alla mina
statist-uppdrag jag blev uppringd som oftast dagen innan eller som sämst bara
några timmar innan inspelning och jag tackade aldrig nej det var omöjligt
tackade man nej en gång så ringde de aldrig upp igen jag gjorde misstaget flera
år sedan det tog ett halvår för mig att komma tillbaka till att få göra ett
statistjobb i månaden nu var jag uppe i snitt fem-sex statistjobb i månaden det
var bra eller det var OK nätt och jämnt gick jag runt på det med mitt vikariat
som matematiklärare efter att ha vimsat runt en stund hittade jag tillslut ut
ur studio-området jag tog första bästa buss in till stan och därifrån tog jag
tunnelbanan hem till min lägenhet i förorten det hade hunnit bli kväll när jag
äntligen steg av vid min hållplats i fjärran hördes dånet från motorleden jag
gick över stora högar av höstlöv jag råkade trampa i en hög med hundbajs jag
stod ett tag och svor och skrapade min sko fördärvad mot asfalten och sedan mot
trottoarkanten för att eventuellt komma åt skiten som kilats in i fårorna
jävlar helvete sa jag ovanligt lugnt och rationellt eller det var i varje fall
så det lät tänkte jag och jag doppade skon i en pöl och såg hur den ljusbruna avföringen
lösgjorde sig från gummit och sjönk i porösa fragment som beblandades med
grusbottnen regnet vidtog jag sprang och var på hemvägen nära att halka flera
gånger jag steg innanför dörren torkade av mina blöta skor mot dörrmattan
ropade efter Jonna hallå hallå jag är hemma inget svar lägenheten var mörk jag
gjorde middag och satte mig framför teven jag vaknade av att dörren slog igen
maten hade blivit kall teven flimrade jag trodde inte teveapparater kunde
flimra längre sa Jonna bakom mig jag tittade upp på henne och hon log mot mig
och jag glömde le mot henne vilket förstod jag senare när vi låg i sängen hon
hade tagit illa upp av jag bad om ursäkt hade haft en så jäkla bisarr dag
hjärnan hänger inte ihop det gör inget sa hon är du ledsen över något? och jag
sa ja för det där med halshuggningen hade faktiskt berört mig rätt så illa hon
skrattade när jag berättade det vilket gjorde mig sur jag sa det är inget att
skratta åt tänk om han missat tänk om han träffat exempelvis min panna och
gjort ett jättelikt snitt rakt in i min hjärna och gjort mig helt dum i skallen
det var på kornet det var en riktig kniv det var fan inget att leka med jag
förstår inte vad det är för sjuk film/serie jag varit med i som tillåter sådana
humanitära- och säkerhetsövertramp jag ska ringa facket i morgon har ni ens ett
fackförbund? jag sa att javisst har vi det men det jag inte sa var att vi
statister inte prioriteras överhuvudtaget till och med facket tycker att vi ska
ta den där bak om det är det vi får
vi måste vara nöjda med vad de ger oss det är på nåder et cetera jag sov
oroligt hela natten vaknade upp med gubben med det äckliga skägget på min
hornhinna hjälp mumlade jag bakom en förvirrad panik jag somnade om och vaknade
tidigt av att jag ville springa så fort jag kunde från skådeplatsen jag så
småningom insåg var min relativt harmlösa säng Jonna låg bredvid mig sov lugnt
och tryggt helvete tänkte jag och tittade på min mobildisplay och såg att
klockan var sex på morgonen det var mörkt ute det renade regnet smattrade mot
fönstret kaffet smakade skit och någon aptit hade jag inte ändå stekte jag
några ägg mest för sakens skull lukten brukar av någon anledning göra mig lugn
till sinnes jag satte på teven ingen sändning ännu på de statliga kanalerna de
kommersiella dundrade igång som vanligt när jag zappade över till dem och
svosch så var jag inne i livet igen allt angrep mig som vanligt jag tuggade på
ett torrt ägg och drack kaffe och tittade på någon serie som inte lyckats få en
bättre sändningstid än halv sju en lördagsmorgon tänk det är här jag kommer att
hamna tänkte jag det är här som den skit jag figurerat i kommer att dumpas rakt
ner i tablån det där speciella området avsett för all skräpteve som av någon outgrundlig
anledning producerats och som jag är en del av tänkte jag och som jag är en helt
ovillig del av tänkte jag och som jag tyvärr inte kommer ifrån tänkte jag och
som jag aldrig kommer att kunna respektera mig själv för att jag gör tänkte jag
och allt bara går om och om igen tänkte jag och jag bara dör varenda gång
tänkte jag ja jag är en sådan där statist vars nisch är att dö hela tiden dö
vareviga gång jag tror inte det finns någon professionell skådespelare som har
en lika stor erfarenhet av att dö som jag har tänkte jag ja jag undrar jag hur
många gånger jag fått hosta upp blod i näsdukar hur många gånger jag krossats
under en bil hur många gånger en hund slitit mig i stycken tänkte jag hur många
gånger en galning skjutit mig knivskurit mig skalperat mig våldtagit mig ätit
mig kastrerat mig et cetera tänkte jag och tuggade på ägget som var fnasigt
istället för frasigt kaffet smakade skit som sagt och jag fiskade upp en
cigarrett ur mitt skrynkliga paket på soffbordet jag gick ut på balkongen
tittade ut i regnet klockan var nu ja vad var den? kvart i sju jag rökte och
stirrade på vattnet som skulle dränka hela lördagen ja vad skulle man annars
göra en lördag? vafan skulle man ta sig för? fanns det något att göra? första
etappen blir väl att invänta Jonnas uppvaknande ja fast det lär väl inte ske
först förens klockan elva åtminstone hon sover ofta väldigt länge det gör jag
vanligtvis också men idag nej sömnen tilltalade mig inte idag sömnen var inte
behaglig idag cigarretten slängde jag ut i mörkret och den slets in i de våta
vindarna jag stängde balkongdörren och huttrande virade jag in mig i en filt
och satte mig ned i fåtöljen måndag igen jag duschar innan jag åker till jobbet
står i en kateder hela dagen vrålar och saliverar framför en hop obegåvade ungdomar
kommer hem ensam vet inte vad jag ska göra sitter i fåtöljen äter ägg och
tittar på Friends igen och igen
tänker igen tänk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar