De var helt nya för mig, mina bröder. En dag stod de vid min
dörr och sen dess har de inte lämnat den. Jag vet inte varför mamma aldrig berättade
för mig att jag har tjugo bröder. De bor alla i samma hus som jag. Jag hör dem
genom väggarna. Om nätterna kommer de och knackar på min dörr. Öppnar jag inte,
håller de in ringklockan. De har gett mig ett konstant surr i mina öron. (En
kväll försökte jag vänta ut dem. Satt och lyssnade på det ihållande borrandet
från ringklockan i tre timmar.) De ger sig fan aldrig.
Om morgonen hör jag
hur det susar i rörledningarna. De rakar sig, går på toa och går sen till
jobbet. Jag försöker dra i spolarreglaget. Jag hör hur nån sjunger om en anka
som flyger runt och kvackar. Det spolas på våningen ovanför mig. De gnäller på
mig för att jag inte jobbar, jag ligger istället kvar i sängen hela dan och
tänker på alla cigarretter jag röker och alla koppar med kaffe jag dricker. Jag
sover invirad i sportbilagor. Vaknar upp omvandlad till tryckt text. På natten
försöker jag sticka från lägenheten, men jag vet att om jag inte är försiktig
så kommer åtminstone en av mina bröder att se mig. Det innebär att jag måste
förklara varför jag traskat runt i stan om natten. Bröder är till för att missförstå
saker. De är till för att bidra med bisarra perspektiv på i stort sett
vansinniga handlingar. Varför? är det enda de behöver säga för att vända
världen upp-och-ned.
En morgon kommer de och knackar på och säger
att de har fixat ett jobb åt mig. Ett jobb? Jag behöver inget jobb. Jag griper
tag i dörrkarmen och försöker med fäktande ben hålla borta horden av bröder som
angriper mig. Jobba! Jobba! Din late jävel! Jag är inte lat, jag är bara
kroniskt trött, säger jag. Sen drar nån av mina bröder en bindel över mina ögon
och jag förlorar kontrollen över min kropp. De kör in ett uppblött tygstycke i
min mun. Stark frän stank. Bensin rinner ner i min strupe. Mina ben sprattlar likt
Gregor Samsa. Jag hör hur det kvackar, det är en anka. De vet hur jag fungerar.
De har de alltid vetat. Jag är en av dem. Hur kunde jag tro nåt annat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar