Jag minns honom
som om det var igår, men det var mycket längesen han satt på knä på min
hallmatta och knöt skorna för att gå ut i ottan och pröva uthålligheten på sin
gamle Mon-Dieu. Kvällen innan hade han frågat mig vad jag tyckte. Det regnade
då. Nu, när jag skriver det här, står ladugården fortfarande olåst. Det händer
att de blåsiga nätterna slår i luckorna.
(Y)
SvaraRadera